"Är det inte lite lustigt", säger min vän när vi pratar i telefonen. "Det är som att man under första halvan av livet får lära sig att lyssna på och göra vad andra säger. Tills man en dag kommit så långt ifrån det man innerst inne känner, tänker och tycker, att man helt har tappat bort sig själv. Som kanske gör en deprimerad, eller att man går in i väggen. Så att man under den andra halvan av livet, får lägga en massa tid och energi på att hitta tillbaka."
  "Mm, jag vet", svarar jag och nickar instämmande medan jag går på den mjuka och sviktande marken i motionsspåret. Blåbärsris omger mina fötter på stigen, och höstsolens strålar letar sig fram mellan de höga tallarna. "Om man har tur - vissa kanske aldrig gör det", fortsätter jag och får syn på en ekorre som rusar uppför en av tallstammarna en bit bort. Jag stannar till. Möter dess blick när den stannar upp och tittar på mig. Leendes resonerar jag vidare: "Men visst, man måste liksom lära om. Kanske genom terapi, mindfulness, yoga, eller andra övningar som stänger ute allt annat, för att ens egen röst ska få chansen att bli hörd."
  "Ja men precis, och hur lätt är det att göra det?"

Under de senaste tio åren har intuition varit något som fascinerat mig mycket. Vad är det för något, egentligen? Vilket lett mig in på andliga spår, som förstärkt min känsla av att vi är kopplade till något större. Till Universum, Källan, Alltet, Gud - eller vad man nu vill kalla det.

I sin bok "Den magiska gnistan - vägen till ett kreativt liv", kallar Kajsa Ingemarsson det för Det stora nätverket, vilket representerar universums oändliga intelligens. Utifrån det här perspektivet, är också din och min själ kopplade dit. Gary Zukav förklarar i sin bok "Själens boning", att det finns en walkie-talkie för att få tillgång till detta nätverk, nämligen intuitionen. Kajsa kallar den för vår inre vägledning. En magisk gnista, som talar till oss genom våra känslor.

I samtalet jag hade med min vän, pratade vi om just intuition. Hur den blockeras när vi väljer att inte lyssna till vad vi känner, och vilka negativa konsekvenser det kan få. Dessutom får vi också lära oss att vi måste vara logiska, rationella och realistiska. Att agera på känsla anses vara dumdristigt och irrationellt. "Tänk efter", får vi höra. Logiken vinner alltid över känslan.

Men tänk om allt tänkande och allt lyssnande på alla andra - som får dig att tvivla och känna dig rädd för att göra det som får ditt hjärta att sjunga - håller dig borta från just det? Tänk om uppmaningen: "Du måste tänka realistiskt!", dödar drömmar och visioner? Dödar din inre vägledning. Din magiska gnista?

Jag har under mitt liv alltid brottats med det här. En outtröttlig kamp mellan att försöka lyssna till min intuition och att lyssna på vad andra säger. Där jag både vunnit och förlorat. Men det intressanta med intuitionen är att den inte ger sig. Trots att jag upprepade gånger försökt blunda för den. Stänga den ute. Trycka bort den; i mina försök att göra och vara som alla andra. Tills det inte gått längre. 

"I cannot be what I´m not."  John Lennon

Jag har svårt att uttrycka och formulera John Lennons stora inverkan på mig och hur jag ser på mitt liv idag. Därför skrev jag en bok om det. Men något jag tror är själva kärnan i det, var just hans starka intuition:

My intentions are good, I use my intuition, it takes me for a ride
But I never understood other people's superstitions it seemed like suicide

Några rader från låten "Intuition", som John skrev under våren/sommaren 1973. Vidare sjunger han:

Well, my instincts are fine, I had to learn to use them in order to survive
And time after time, confirmed an old suspicion it's good to be alive
And when I'm deep down and out, and lose communication with nothing left to say
It's then I realize, it's only a condition of seeing things that way

Även om låten varken är känd eller särskilt uppmärksammad, visar orden för mig hans storhet. Där han reflekterar över hur intuitionen väglett honom genom livet, samtidigt som han insett att andra inte alls förstått hur han tänkt. Utan att för den anledningen ha brytt sig om det.

Det finns även flera andra människor som sett eller ser på intuitionen på liknande sätt:

"The intuitive mind is a sacred gift and the rational mind is a faithful servant. We have created a society that honors the servant and has forgotten the gift." - Albert Einstein

"Intuition is the whisper of the soul." - Jiddu Krishnamurti

"Your mind knows only some things. Your inner voice, your instinct, knows everything. If you listen to what you know instinctively, it will always lead you down the right path." - Henry Winkler

"Have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs

"Honor your calling. Everybody has one. Trust your heart and success will come to you." - Oprah Winfrey

Min verklighet säger mig numera att jag ska låta mig styras av min intuition, även om jag fortfarande kämpar med att våga lita på den. För det är inte lätt att lära sig att lita till vad man själv känner, när man under största delen av livet fått lära sig att det är klokare att lyssna på andra. Ett tips då som jag själv gör, är att spendera tid ute i naturen. Kanske bland tallar, blåbärsris och ekorrar. Eller kanske vid havet, eller uppe på ett berg. Oavsett var du är i naturen -  i stillhet - får din själ en chans att göra sin röst hörd. 

Och för min del - precis som det var för John - öppnar även tonerna från musiken upp, för att låta hjärtat och själen få dansa:

As I play the game of life, I try to make it better each and every day
And when I struggle in the night, the magic of the music seems to light the way