"Varför kan du inte bara lyda? Varför kan du inte fatta ett gudfruktigt beslut?"

Anne ställer frågan till sin make John. Efter en tids funderande, svarar han:

"Jag vet inte."

Trots att John är omgiven av människor som älskar honom - Anne och deras tre söner - känner han sig så ensam. Varför försvinner inte tankarna? Varför försvinner inte känslorna? Vad ska jag ta mig till?

Sedan flertalet år är han ledare och frontperson för en stor organisation i USA, vars värderingar står i skarp kontrast till känslorna han bär på. Känslor, som med åren blivit allt intensivare - från att ha pockat på honom, till att nu dra honom i en riktning han gjort allt för att undvika. Precis allt.

"Tänk om jag inte får komma till himlen?"

John växer upp i Ohio under 60-och 70-talet. Familjen är splittrad och kaotisk, där båda hans föräldrar går igenom tre äktenskap och tre skilsmässor innan han fyllt 18 år. Som (med hans egna ord) "typisk gay", blir han tidigt utsatt av omgivningen: får öknamn ropade efter sig och blir retad och slagen. Med åren känner han alltmer att världen inte verkar vara en plats för honom - han passar inte in någonstans.

1987 är John 24 år och har levt som öppet gay sedan sex år tillbaka. På college träffar han en pastor, som får hans liv att ta en helt ny vändning. Han finner och blir förälskad i Gud, som visar honom ljuset och som hjälper honom att släppa det ton av bagage han burit på. Men trots kärleken han känner till Gud, gnager en rädsla inom honom: "Tänk om jag inte får komma till himlen?" Vilket han av pastorn får bekräftat: "Gud kommer inte att vara nöjd med ditt leverne."

För John är det ett fasansfullt besked att få. Som om en kall hand greppar tag om hans hjärta, och får blodet att frysa i hans ådror. Från och med nu kommer han göra ALLT för att behaga Gud.

"Fake it til you make it!"

Tillsammans med pastorn hittar John till "Exodus"; en organisation som startats redan 1976. Michael Bussee - en av grundarna - hade precis som John blivit retad och mobbad under sin uppväxt. Han var desperat i sin vilja att förändras, eftersom homosexualitet dessutom betraktades som brottsligt, sjukligt och syndigt. Han saknade stödgrupper för sådana som honom och startade därmed en i sin lokala kyrka, vilken senare slogs ihop med andra liknande grupper över USA, som till slut bildade "Exodus".

John går ett ett-årigt "omvändelse-program", där han får lära sig att han inte fötts som gay, utan att det är omständigheter i hans uppväxtmiljö som orsakat det. Med hjälp av bibelstudier, beteendemodifiering och kamratstöd, kommer dessa känslor att försvinna, får han veta. Han går programmet och kommer sedan ut som "ex-gay".

Hans naturliga ledaregenskaper och förmåga att tala, tillsammans med att han (enligt reglerna) avhåller sig från samkönade sexuella relationer, gör att han klättrar inom organisationen. Han är omtyckt, beundrad och uppskattad - något han aldrig upplevt tidigare. Dessutom träffar han Anne - en omvänd lesbisk kvinna som han tycker mycket om. 1992 gifter de sig och under de kommande åren får de sina tre barn, flyttar till förorten där barnen leker på gatan och där de umgås med grannarna. John kan andas ut.

Äntligen! Efter alla dessa år av att känna mig ensam, utanför och missanpassad, har jag blivit "normal"! Äntligen passar jag in någonstans! Äntligen kan mina föräldrar få känna sig stolta över mig!

Utöver att John och Anne bildar familj, blir de under de kommande åren Exodus ansikten utåt. Tillsammans bevisar de för hela USA att omvändelse-terapi verkligen fungerar, vilket de båda är överlyckliga för. Det betyder ju att alla som är gay, kan räddas från det här syndiga och icke-gudfruktiga tillståndet. Alla kan få komma till himlen, om de bara försöker!

Hotet mot familjen och de kristna värderingarna

Organisationen som 1976 startat som en stödgrupp för likasinnade, har i början på 2000-talet blivit allt mer politisk. Exodus mål, förutom att hjälpa/omvända dem som riskerar att hamna i helvetet, är nu att bevara idealet om dels kärnfamiljen, dels om äktenskapet mellan man och kvinna. Detta äktenskap, enligt Exodus, överskrider människors förståelse för det, eftersom det är en avbild av Gud. Därmed betraktas HBTQ-personers rättigheter som ett hot, och de involverar sig allt mer med religiösa högerledare och politiska påtryckare.

"Samkönade äktenskap kändes som ett existentiellt hot mot de idealiska målen vi hade för våra församlingar." Randy Thomas, fd vice ordförande Exodus

Dock verkar de flesta människor vara av uppfattningen att samkönade äktenskap inte är ett problem. "Folk får väl gifta sig med vem man vill, så länge man älskar varandra", tycks de säga. Argumenten måste därför spetsas till, för att människor ska inse vad som står på spel.

"Mäns och kvinnors kroppar passar ihop och bildar en enda organism i syfte att avla barn. Om sexuell läggning, eller sexuell attraktion utgör grunden för äktenskapet, så måste pedofiler tillåtas gifta sig med sex- sju- eller åttaåringar. Mödrar och söner, systrar och bröder... Alla kombinationer måste tillåtas." Yvette Cantu, fd chef för det kvinnliga ministeriet inom Exodus International

Yvette har själv tidigare funnit Gud, genomgått omvändelse-terapi och kommit ut som en "ex-gay". Sommaren 2008 arbetar hon hårt för att få igenom en proposition om att förbjuda samkönade äktenskap i Kalifornien. Hon vet att det gäller att spela på människors rädslor. Om de tvekar, måste man säga något som skrämmer dem till att hålla med.

Strategin fungerar, för när människor i november går till valurnorna, röstar de för förslaget och förbjuder därmed gay-äktenskap.

Tv-bilder visar människor som i tusentals tar sig ut på gatorna. De gråter och kramas, tänder ljus och håller upp skyltar med texter såsom: "Land of the free?" och "We all deserve the freedom to marry". 

"Vad har jag gjort?"

Vid det här laget har John och Anne lämnat Exodus. Det var i sviterna efter en incident år 2000, då John, berusad av alkohol, klivit in på en gay-bar och blivit påkommen av en gay-aktivist som fotade honom. Han flydde så fort han kunde, men skammen skulle följa honom i rubrikerna över landet, vilket fick honom att ljuga; han skulle ju bara låna toaletten...

Innerst inne visste han dock att känslorna för män aldrig hade försvunnit. I själva verket hade de intensifierats, ju fler år som gått. Men hans roll vid den här tiden var som styrelseordförande för Exodus, och det enda han kunde tänka på var farhågorna om att organisationen skulle ta skada på grund av honom. En kristen terapeut anlitades i ett försök att återigen korrigera hans skadliga tankar, varpå han ännu en gång inpräntades med budskapet att han behövde korrigeras. 2003 valde han att lämna och flyttade till Portland med sin familj och startade en cateringfirma.

Åtta år senare efter nästan 20 års äktenskap, har Anne fått nog. Åtskilliga gånger har hon kommit på John med gay-pornografi och paret har dessutom separerat ett par gånger. Hon undrar varför han inte bara kan göra som Gud önskar, varpå John inser att han inte kan svara på det. Det enda han vet är att han inte längre kan fortsätta leva ett liv byggt på lögner. Han vänder sig till Gud och uttrycker hur förtvivlad, bedrövad och ensam han är och kommer då till slutsatsen, att om han inte tillåts att få leva sitt liv autentiskt, kommer han att avsluta det.

Det blir vändpunkten för John, som nu börjar konfrontera det trossystem han levt under sedan nästan 25 år tillbaka. Som fått honom och tusentals andra att tro, att om de är gay, är de inte accepterade eller älskade av Gud och kommer att hamna i helvetet.

Till Johns förskräckelse skiljer sig Anne och lämnar honom i ett tomrum av ingenting. Allt han ägnat halva sitt liv åt att bygga upp, är förstört. De enda han har är terapeuterna - fria från religiösa övertygelser - som är intresserade av att lyssna på vad han faktiskt känner. Men också Gud, som han inser alltid har funnits vid hans sida. Som alltid älskat, omfamnat och accepterat honom - oavsett vad kyrkans män/kvinnor sagt - och som nu gör sin närvaro extra stark. John känner hur Gud håller hans hand, hela vägen genom mörkret i mötet med hans egna demoner.

Ett avgörande ögonblick i Johns läkeprocess, är en händelse i en gay-bar efter att han börjat bli offentlig med sin verkliga sanning. En man kommer fram och pekar honom rätt i ansiktet. Trycker upp honom mot väggen och ställer sig så nära han kan. John känner värmen av mannens andedräkt när han med darrande röst säger:
"Vi vill bara att du ska veta, att vi vet vem du är och vi är ute efter dig. Mina föräldrar har utsatt mig för det här och det har tagit mig år att acceptera den jag är. Du har mycket att be om ursäkt för."
John står där. Upptryckt mot väggen. Hör mannens ord. Ser honom i ögonen - ser hans smärta. Och något klickar till i honom. Han inser, för första gången under alla dessa år, att han faktiskt skadat människor. Insikten får hans hjärta att öppna sig inför mannens kval. Han känner hur tårarna väller upp i ögonen och rinner nerför kinderna, medan han varsamt lägger en arm på mannens axel, och säger:
"Jag är så ledsen. För allt jag kan ha gjort, eller varit en del av som har orsakat dig den här smärtan. Kan du förlåta mig?"
Mannen tittar förvånat på John. Det här var inte reaktionen han hade förväntat sig. Han hade trott att John skulle försvara sig, men i stället lyssnade han och erkände att han orsakat honom smärta. Med sina egna tårar rinnandes nedför kinderna, förenas han med John den kvällen och de blir de godaste av vänner.

Vägen tillbaka

För John och flera av de andra ledarna inom Exodus, bland annat Randy Thomas och Yvette Cantu, har sanningen äntligen kommit ikapp. De inser vilken skuld och skam de orsakat människor (inklusive dem själva), vilket i sin tur fått dem att utveckla psykisk ohälsa i form av bland annat ångest och depressioner. För Yvette var det hennes kropp som först reagerade genom panikångest attacker och djup ångest. Inte förrän hon träffade en terapeut, började hon inse att hon bar på trauman av att skambelägga sig själv.

"Rörelsen för före detta homosexuella, handlade om att vilja tillhöra en grupp. Man vill höra hemma någonstans och hitta likasinnade. Här är människor som kämpar med samma saker som jag. Så man följer gruppens regler. Även om man kände skam, var det ett billigt pris för det man fick."



Enligt Yvettes terapeut har skammen varit avgörande att förstå, för att bli fri från den. Där skam är en inneboende känsla av att vara fel. "Jag är dålig." Numera är Yvette på en plats där ingen längre kan bestämma vad hon ska göra, eller vem hon ska vara. Hon är fri.

Precis som alla andra "överlevande" från Exodus, som efter åratal insåg att de sålt sin själ för att göra "det rätta". Även om de aldrig kan få tillbaka åren av förnekelse av vilka de är, innerst inne.

Källor:
"Pray Away" (2021) Streamad från Netflix
"When the Spokesman for the Ex-Gay Movement Finally Stopped Lying to Himself: an Interview with John Paulk"
Foton: Newsweek och Netflix