Foto: Roy Kerwood

Some squarehead said it when you were eleven. And now you can't draw and you can't do this. That's what we're against and to tell everybody: “You are infinite and you have all the possibilities of being Hitler or Christ. Whichever way you wanna go.” John Lennon, Bed Peace Montreal, 1969

Har du tänkt på om du någonsin blivit sedd av någon annan? Jag menar då sedd - på riktigt? Att någon har visat intresse för dig; dina tankar, dina känslor eller det du tycker om? Som har frågat dig om saker och sedan lyssnat ordentligt på vad du säger? I den bästa av världar, tänker jag att det borde vara så som skolan och samhället fungerar. Att vi som barn uppmuntras till att lära känna oss själva, för att utifrån det kunna välja vilken riktning vi ska ta i livet. 

Men, hur fungerar det egentligen?

När jag växte upp under 80- och 90-talet, hade jag samma känsla som John när han växte upp under 40- och 50-talet, nämligen att något var fel med skolan. Mitt största problem var att jag upplevde att korvstoppning och memorering av information premierades, medan John till stor del störde sig på att han skulle lära sig att lyda auktoriteter. Han insåg snabbt att de flesta lärare var ointresserade av vem han var, eller vilka kvaliteter och potential han bar på. I hans ögon var de enbart intresserade av att utöva sin makt över eleverna och att stöpa dem i formar, för att senare kunna placera dem som muttrar i samhällets maskineri. Han vägrade, men fick då utstå både bestraffningar och slag för sin olydnad.

Min egen kritik gällande skolans och samhällets inverkan på den enskilde människan, växte när jag som ung vuxen började studera beteendevetenskap. Jag började än mer förstå hur vi formas och påverkas av den omgivande kulturen, normerna och värderingarna. I en hemtentamen inom pedagogik som inlämnades i juni 2003, hade så pass många tankar väckts i den här frågan, att mina problemformuleringar lät som följer:

·             I vilken utsträckning har individen möjlighet att förverkliga sig själv och sina ideal med skolans hjälp? 

·             Uppmuntrar skolan eller samhället oss att vara självständiga och följa våra egna val, eller ska vi enbart stå till samhällets tjänst och förfogande?

·             Har individen möjlighet att förena sina egna val med samhällets krav?

·             Tillåter samhället oss att ens fundera över egna val?

Resultatet, som jag med hjälp av olika pedagoger, filosofer och socialpsykologer fick fram, var tyvärr inte så upplyftande. Samhället premierar vissa typer av utbildningar, arbeten och positioner, vilka i sin tur enbart passar en viss typ av människor. Exempelvis fick jag under mina studier höra att resurserna på högskolor är mycket mindre för samhällsorienterade ämnen, jämfört med IT/Tekniska ämnen. Det beror på att företagen som efterfrågar den typen av kompetens, är med och sponsrar utbildningarna. Dessutom är lönen högre efter den typen av utbildning, vilket också är ett starkt incitament för många att välja den vägen.

En annan stor anledning till att det är svårt att gå sin egen väg, handlar om att vi får lära oss att göra som andra säger. 

Utbildas vi till att bli lydiga?

Foto: Annie Leibovitz

I sin allra sista intervju den 8 december 1980, pratade John Lennon om sin uppväxt och skolgång som om syftet var att fostra soldater. Han reflekterade över hur pojkar fick väldigt lite beröring och varken fick gråta eller visa några känslor. De skulle lära sig att lyda, bli disciplinerade och hårda, vilket han nu såg som en slags programmering för att lättare kunna rekryteras till armén. 

En annan person som avskydde skolan - och i likhet med John även soldater/arméer - var Albert Einstein. Precis som John, kände han tidigt ett intuitivt motstånd till "fårskock-/soldatmentaliteten" som skolan främjade. Med avsmak betraktade han hur skolkamraterna - iklädda uniformer - marscherade på led, och precis som John motsatte han sig att lärarna skulle bestämma över honom. Att han skulle sitta tyst och lyssna på vad de sa och sedan lära sig det utantill. Albert var nyfiken och ville lära sig så mycket som möjligt genom att ställa frågor och diskutera det lärarna sa. Han ville att eleverna skulle få fundera på problem och tänka ut lösningar, men lärarna var inte intresserade av det. 

Utbildning är inte inlärning av fakta, utan att träna sinnet att tänka. Albert Einstein

En annan person som ifrågasatte skolans system, var den egyptiska författaren, läkaren och politiske aktivisten Nawal El Saadawi (1931-2021):

Utbildning hindrar oss från att använda våra hjärnor. Vi använder oss av hjärnorna från våra professorer och vi citerar dem ständigt. Vi citerar aldrig oss själva. Och vi tappar vårt självförtroende av utbildning, för det är på så sätt utbildningssystemet tjänar det politiska systemet. (...) Vi lär oss att bli lydiga; till systemet, till professorerna, till universiteten.
Dr Nawal El Saadawi, 2011

Hon ansåg att alla människor föds som kreativa skapare, men att vi förlorar den här kreativiteten när vi börjar skolan. God utbildning, enligt Nawal, handlar om att lära sig tänka självständigt; att skapa olydnad och att ifrågasätta det man anser vara orättvist. 

Kreativitet = Olydnad och aktivism

Att kreativitet handlar om uppror och aktivism är något som Amie McNee skriver under på. Hon är den brittiske författaren och "kreativitets-aktivisten" som ägnar sin tid åt att både skriva och inspirera människor till att vara kreativa. I sitt TED Talk: "The Case for Making Art When the World Is on Fire" (från mars 2025), vibrerar hennes engagemang ut från skärmen. Hon vänder sig till dig och till mig och säger att världen (och inte minst - vi själva!) är i desperat behov av att vi börjar skapa något. Vad som helst! Bara vi känner att det tänds ett ljus inom oss när vi gör det. 

Vi består av en kultur som är besatt av optimering och produktivitet. (...) Vi tittar på meditations-övningar, sömn-övningar, tränings-övningar - hur kan vi optimera och bli de bästa versionerna av oss själva? Men ingen pratar om kreativitet. (...) om vi vill leva ett fantastiskt liv, fullt ut, behöver vi beakta vårt kreativa skapande.

Hon pratar vidare om hur människor börjar ge upp över hur världen ser ut. Känslor av meningslöshet och förtvivlan fördunklar våra liv, eftersom det inte spelar någon roll vad vi gör. "Vad hjälper väl det om jag sätter mig och spelar piano, när världen står i brand?". Men det är exakt då som det behövs, menar hon:

Jag tror verkligen att lösningen här - när vi konsumerar den här mängden svåra nyheter om världen och det är rimligt för oss att känna oss så hemskt deprimerade inför framtiden - är att vända oss till vårt skapande. Att hitta hem till vår kreativitet. (...) Vår kultur består av konsumtion och vi har glömt hur man skapar. Vi behöver mindre konsumtion, mer skapande. Återför din uppmärksamhet. Återta den. (...) Du kan förändra världen med ditt skapande.

"Artists dare to imagine a different world. Creatives never leave the world the way they found it."

"Mänsklig kreativitet är naturen som visar sig i oss"

Kreativitet var också ämnet för skådespelaren Ethan Hawkes TED Talk: "Give Yourself Permission to be Creative" från 2021, som jag såg första gången för några år sedan. 

Precis som Amie McNee också avhandlar i sin "kreativitets-aktivism", pratar Ethan om sin oro över att konst och kreativitet betraktas som något överflödigt. Livet rullar liksom bara på för de flesta med jobb, familj och fritidsaktiviteter - vem går omkring och tänker på poeter, liksom ...? Tills något händer som vänder upp och ner på allt: din pappa dör, eller du förlorar ett barn. Eller, du blir så förälskad att ditt hjärta exploderar av kärlek och du känner dig alldeles yr. "Vad är det som händer med mig? Har någon någonsin känt så här förut?" Då är konst och kreativitet inte längre en lyx; snarare livsuppehållande, menar Ethan. Dessutom, anser han, är vårt kreativa uttryck också ett sätt att kommunicera med och nå varandra, bortom ytan de flesta av oss lever i. Vi väcker upp en helande process där vi kan knyta an till varandra och inse hur lika vi faktiskt är.

Och jag tror att vi är här på den här stjärnan i rymden för att försöka hjälpa varandra. Visst? Och först måste vi överleva, och därefter måste vi blomstra och för att blomstra måste vi uttrycka oss själva. Okej? Så, här är kruxet. Vi måste känna oss själva. Vad älskar du? Och om du närmar dig det du älskar, kommer den du är att uppenbaras inför dig - och det kommer att expandera.

Han betonar också att när du skapar något som kommer från det du älskar, är det också något som mottagaren känner. Som om ljuset finns kvar och skimrar runt dess skapelse; en virkad filt, ett musikstycke, en text, en maträtt, en dans, ett dataspel, en YouTube-kanal, en film - eller ja, vad det nu än är!

Återta din kreativitet - för både din egen och världens skull!

Avslutningsvis återgår jag till frågan som ställdes inledningsvis: "Har du någonsin känt att du blivit sedd på riktigt av en annan människa?" Vilket handlar om ifall någon har sett eller visat intresse för den du är och vilken kreativitet/skaparglöd som finns inom dig.

Om du svarar ja - vad fint! Du har då fått någon slags bekräftelse från någon annan om att den du är och det du har att erbjuda, har betydelse. Om du svarar nej - så tråkigt, men det verkar tyvärr vara så vårt samhälle är uppbyggt. I en värld full av distraktioner, kaos och överflöd av andras åsikter, förväntningar och information, är det en upprorisk handling att vända ryggen åt det. Att vända dig inåt för att vila i stillheten, för att sedan känna värmen av glöden som brinner där. För i slutändan är det bara vad du själv känner och tror, som har betydelse. DU behöver se, visa intresse för och lyssna på dina tankar och känslor kring vad du tycker om (och inte) och ta det på allvar!

Förutom John Lennon och Albert Einsten, finns det oräkneliga exempel på människor som har gjort precis så - som inte låtit sig hindras av andras misstro eller missnöje. Glöden inom dem, har varit starkare än omvärldens ointresse eller tvivel. 

Jag tänker på det ofta; att jag är så tacksam över att de har gjort det! För utöver kärleken till mina nära och kära och till naturen, är det min egen OCH andra människors kreativitet som får min värld att skimra. Musik, filmer, tv-serier, dansuppträdanden, böcker, humorföreställningar, mat, teater, föreläsningar, nya upptäckter, yoga-/träningspass, coaching, massage eller andra former av behandlingar - etcetera! Som berör mig, får mig att skratta/gråta, ger rysningar över hela kroppen, får mig lugn/avslappnad eller gör mig upprymd och energisk! Vad vore mitt liv utan allt detta?!

Jag inser nu, att när vi är kreativa och skapar utifrån vår inre glöd, sprider vi ljus och kärlek över oss själva och världen - och det behövs nu mer än någonsin!

Så nu är det din tur. Sluta upp med att hitta ursäkter till varför det inte går. Ta tillbaka kontrollen och makten över dig själv, ditt liv och vad du lägger din uppmärksamhet på.

Lyssna på Amie: "We Need Your Art!" 

Och lyssna på John: "Everybody's an artist and everybody's a poet. Who told you you weren't?"

Källor:
BED PEACE starring John Lennon & Yoko Ono (1969)
John Lennon´s last interview, December 8, 1980
Bok: "Albert Einstein - Det modiga geniet" (2015) av Bengt Fredriksson
Albert Einstein Quotes on Education
NYU-SCPS McGhee Event: "Creativity, Dissidence, and Women" - Dr. Nawal El Saadawi
The case for making art when the world is on fire | Amie McNee | TEDxManchester
Ethan Hawke: Give Yourself Permission to be Creative